Paris & mobbare

Det finns en kille som har vart runt omkring mig sedan jag började på högstadiet.

Han har vart runt omkring mig på ett dåligt sätt. Jag har inget gott att säga om honom. Han var en sådan som på högstadiet var så fruktansvärt elak mot andra människor. Han är en riktigt hemsk person. Han har fått mig & många i min närhet att bli osäkra på oss själva, han gjorde mig livrädd för att gå i korridorerna i skolan ensam, han fick mig att känna mig så ful & värdelös & som om det vore något konstigt med mig. Han var en sådan som gjorde sig rolig & populär på andras bekostnad.

Många förändras ändå när man slutar högstadiet, blir vettig & slutar vara elak. Men denna person är verkligen en ond människa.

Givetvis så hamnade vi på samma gymnasieskola dessutom. Där var han inte vad jag vet elak, inte mot mig i alla fall. När jag började gymnasiet började jag tro mer på mig själv & brydde mig egentligen inte om honom så mycket. Tänkte mest att han är så himla ful & vidrig när jag gick förbi honom, annars ingenting.

Han har vart så himla elak mot en av mina närmsta & det gör att han är ännu fulare, ännu mer vidrig & det gör framför allt att jag avskyr honom mer än innan.

& givetvis! det slutar inte där, efter gymnasiet. Nej, för då börjar folk i mina "kretsar" umgås & festa med honom & säger "men han är SNÄLL" när man säger något om honom. Ja, han kanske är "snäll" - men det kan ALLA vara. Precis varenda människa på hela jorden kan vara "snäll".

& så ikväll. Såg jag honom traska in på bion som jag & Niclas skulle se för att "fira" våra två år ihop. Jag trodde att han säkerligen skulle sätta sig hos någon han kände, men när filmen var slut såg jag honom gå därifrån ensam helt utan sällskap. Han, denna vidriga, konstiga, elaka, satansjävla mobbare går & ser en film om Paris alldeles ensam en måndagskväll.

Jag får inte ihop det.